Live: Angouleme - Inauguration Ceremony

Yesterday evening we were part of the VERY official inauguration ceremony at the grand Theatre building, with all the other dignitairies. Above can be seen the president of this year's festival, Art Spiegelman (Maus) with his wife Francoise Mouly (Raw, Little Lit) as well as Joe Sacco (Palestine) and Charles Burns (Black Hole).

I was the representative of the Swedish group and was interviewed on stage about Swedish comics in general and the, from a French perspective quite obviously fascinating, fact that there are a so many female artists working with comics in Sweden. This was all a bit intimidating but also exilerating to get to promote Swedish comics culture at the highest possible level.

After the interview, the festival honoured Kristiina Kolehmainen, who has been the foremost representative for Swedish comics at the festival for almost 20 years, and who is directly responsible for there actually being a Swedish exhibition. This was a very moving event for all of us who know Kristiina, but sadly she was not present herself to hear it.

Pirat - Advokaten

Ytterligare en text av den flitige Bo Göran Nilsson. En dikt till Piratens ära:

Här kommer "avekaten"
Fritiof Nilsson Piraten
Han, advokaten med baretten,
och käppen med silverkrycka.

Men vad ska man tycka?
Han är ju död och begravd,
men lever ändå, tack vare
gravstenstexten.

Och alla myter han hittade på
och sagor han berättade,
om bokhandlaren som slutade bada,
och om Bombi Bitt och jag -

- och om Fransyskan, den förkättrade.
Och om Cirkus, om Jacob och om
Bocken i örtagården och om Stinsen
som inte längre finns ens.

Många och långa är historierna
om denne förträfflige mytoman.
Hur han stillnade musiken
och hur han dompterade publiken.

Vilket han gjorde enbart
med ögonbrynsmimiken.
Och gourmet var han. Ty han
älskade god mat och gott vin, han.

På Savoy och Kramer
är borden nu tomma.
Piraten är åter i Haväng,
Vollsjö, Kivik och på Brantevik.

Där går han och där syns han lomma.
På plats efter plats, med baretten
och silverkryckan, är han sig lik.
Men i Malmö på Savoy och Kramer
står borden och glasen tomma.

Både gäster och serveringspersonal
är tysta och stumma. Ty han åt inte
upp efterrätten. Han åt i stället den
fina linneservetten.

Piraten med marterad barett och krycka av polerat silver
var fabuleringskonstens mästare. När han behagade berätta
lyssnade alla med spetsade öron och hängande mun.

Bo Göran Nilsson
dagen till ära / tillika den 31 januari 2006

Undvik "hollorna" ...

Vi fick in ännu en berättelse av Bo Göran Nilsson, denna gång opublicerad:

Som sagt drev jag butik, Påhlssons självbetjäningsbutik på Sergels väg i Malmö, Piraten var kund där.

Vid ett tillfälle då Piraten kom, som kund, en aning påstruken, som han ganska ofta var, dock aldrig för mycket, inhandlande som alltid en enkel lunch. Ett styck flaska porter öl samt en burk sardeller. Baretten på sniskan och silverkryckan i armvecket i vanlig ordning.

Emellertid, vid kassan och efter det att betalningsproceduren genomförts säger han lite försiktigt; tron frun att påsen kommer att hålla? Jo då, bara harrn ente går i hollor… svarar biträdet på utpräglad malmöitiska, väl medveten om att Piraten kanske hade intagit en öl för mycket.

Vid ett annat tillfälle ansåg han att det var alldeles för få ärtor i ärtsoppan han köpt. Samma biträde svarade då; jo men det är inte så många sjömän i sjömansbiffen heller, ridå.

För övrigt var han alltid stilig, väl klädd och rak i ryggen. Och med en alldeles egen skridande gångstil…

Ungefär så, underbart roliga minnen från den store fabuleringsmästaren.

Vänligen / Bo Göran Nilsson

"Backabusen" Fritiof

Vi har funderat lite på att låta andra Piraten-intresserade komma till tals här på FNP, och som ett brev på på posten (...) inkom följande text från Bo Göran Nilsson, vilken tidigare publicerats i hans bok Harskunt och backabusarna från 2005. Nilsson mötte Piraten några gånger i Slottsstaden i Malmö då han var ung. Piraten hade för vana att handla i den butik Nilsson drev på Sergels väg. Nåväl, över till själva texten:

Om backabusarna var extrema och udda existenser kan Fritiof Nilsson Piraten själv och hans bekantskapskrets, beskrivas på liknande sätt. De var i mångt och mycket mer extrema än backabusarna. Dessa extroverta, exklusiva och verkligen annorlunda existensers behov tog sig stundtals också extravaganta uttryck. En i bekantskapen väl känd person var Sten Broman, den väldige musikprofessorn, som bland annat själv skräddade sina kostymer med udda mönster och starka färger. Fickor och knappar skulle inte synas, det var fult.

Då dessa båda herrar, med flera av samma kategori, samlades kring mästerkrogarnas taffel, åts både grodlår och hajfensoppa med gourmandens smaklökar sinnligt rinnande blandat med förtjusningens lyriska tillrop.

Det berättas att vid ett tillfälligt besök i Paris, på en känd stjärnbehängd och michelindekorerad krog, herrarna bestämt sig för en ny och annorlunda extremyttring. Det vill säga vid måltiden förtärdes dekorationerna som delikatesser och de dyrbara läckerheterna ratades. Det bladgröna på både rädisor och jordgubbar inmundigades med stort allvar medan serveringspersonal inklusive hovmästare knappt höjde ögonbrynen. Men humorn var sådan och då uppträdandet i övrigt var seriöst, fick måltiden fortskrida med full respekt för det något annorlunda beteendet. Herrarna var till synes solventa, klädseln frack och fadermördare. De kände sig väl tillrätta blasfemiskt etablerade i de förnäma saloonerna sedan länge. Allt skedde med tillbörlig njutning och full diskretion. Sålunda förhöll sig personalen diplomatiskt avvaktande i nyfunna roller låtsandes som om det hela var naturligt.

De av samhället accepterade och etablerade har precis samma behov att bli sedda och uppmärksammade som deras systrar och bröder och motpoler på Backarna. Även om likheten inte var slående. Parnassens manér var en aning förfinad medan busarnas var mer förråad. Kanske var ursprunget den enda skillnaden. Människor på solsidan och människor på skuggsidan skriker bara på olika sätt.

Fritiof Nilsson Piraten själv hade den goda smaken att fullfölja sina behov ända in i det sista, ja till den grad över gränsen att han med humorns hjälp fortlever i våra hjärtan. Hör bara texten på hans gravsten:

Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972.

Överlevnadsbehovet tar sig olika uttryck. Piraten lyckades. Men inte bara med hjälp av god berättarkonst eller i form av den illfundiga gravstenstexten. På det gamla kullerstensbelagda lilla torget i Kivik, bara en bit från hans eget hus, har kommunen haft den goda smaken att föreviga Piraten i form av en staty, påminnande inte bara om honom själv, utan också om ett annat slags pirater, nämligen de sjörövare och pirater som här fordomdags landade, sill, silver och andra skatter i den lilla hamnen.

Utställningen uppe

Nu är utställningen Sanningen bodde inte i honom - en bok blir till på plats på Malmö Stadsbibliotek. Den blir kvar där tills den 9 februari, så titta gärna förbi om du är i närheten.

Malmö Stadsbibliotek

Nu skall utställningen Sanningen bodde inte i honom - en vandring i Piratens fotspår visas på Malmö Stadsbibliotek. Med start måndagen den 12 januari visas utställningen på andra våningen intill vuxenserieavdelningen. Kom gärna förbi och se hur en bok blir till.

Gott nytt år!

Jaha, då var det ett nytt år och vi två som håller i den här bloggen har inte varit så aktiva här på ett tag. (Dock på andra håll.)

Men nu är vi tillbaka i och med det nya året.

Nu kör vi igen!

/Axel Trumpfheller